Fundersam text!

Hittade denna på Carro´s Sida.. Hoppas de inte gjorde något. Tyckte den var så fin!!

En dag kommer du att se och kanske förstå på riktigt.
En dag kommer du vara ensam och förstå vad du hade då.
Men då har jag valt att gå, gå och inte komma tillbaka igen.
Stannat min resa bakom dig, stannat allt som va.

Känns inte som du förstod innebörden av de ord du sa.
Du skulle inte bli sån igen. Det var vad du sa, vad du lovade mig!
Det du var så ledsen över. Allt som hänt under årens gång.
Är det verkligen inte värt något, det som kunde/kan bra igen.

Är det inte det, så är jag uppriktigt ledsen för din skull.
Att du kunde ta så fel...
Välja en annan väg, och inte vår.

Jag vet... orden har stigit mig på hjärnan.
Att jag lever i en värld, som jag skapat ensam.
Som bara är min.

Vet faktiskt inte ifall jag någonsin kan visa alla känslor igen.
Om jag vågar eller om jag ens törs igen.

Tiden känns förvriden. Jag vill att du ska finnas där med mig.
Som jag legat där, förtvivlad, kvidit i min ensamhet.

Du gör mig livrädd... livrädd för tvåsamheten.
När allt bara faller tillbaka till samma plats gång på gång.
Ett steg fram två steg tillbaka...

Varför kunde/kan vi inte bara vara som innan?
Som då... Den där gången vid havet, på stranden.
Den där början på allt vackert som var då.

Då när du var nära mig, när du föll, trillade för mig.
När jag fick blommor med små kärleks förklaringar...
Ja du vet.

Jag ska inte behöva förklara, för jag vet att du vet.
Vet att du oxå kommer ihåg om du bara tänker tillbaka.
Jag vet att du kan bättre.
Eller det kanske bara är jag som vill, att du ska kunna det?

Och om du är rädd behöver du bara se på mig,
prata med mig så jag kan förstå.

För inget, inget går upp mot dig och mig...
När vi är VI!







Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo