Lite tankar om skiljsmässa o förlovning!
De finns vissa som tycker att man borde " skilja " sig först.Men saken är att jag är redan skiljd.
De är ett onödigt papper som man bara väntar ut tiden på innan man blir " fri " från den andra.
Skiljd har jag varit i flera månader nu.
Endast de formella på ett jävla papper som ska in till tingsrätten så att allt blir klart i byråkratin!
VI separerade, flyttade ifrån varandra, delade det vi skulle ha mellan oss, skrev pappret.
Men vi har inget som helst att göra med varandra längre.
Endast det som gäller våra barn, och de kommer vi ha i minst 17 år till, då Alwin fyller 18 år.
Men vi väntar båda ut pappret som ska bekräfta det ytterliggare en gång att vi inte vill leva tillsammans, att vi vill börja om med någon ny.
Att Mårten kom in i mitt liv när han gjorde på det planet vi har det nu, de trodde ingen av oss. Har man haft känslor sen ungefär 1 år tillbaka, men aldrig kunnat visa dom. För att man trodde att den andra var " lyckligt gift"
Man vill inte förstöra genom att berätta vad man tänker och känner! Och sen kände man att man var " trygg" på sin plats i sitt förhållande, och vill väl egentligen inte sätta det på kant för att förlora och splittra familjen om motparten ( Mårten ) Inte kände något för en själv!
Men sen bubblade allt upp ÄNNU MER för oss båda två, när jag med gick in i en skiljsmässa.
Just nu känns det som att det är det enda rätta jag kunde göra.
Är mer än lycklig! De känslorna vi bär på är obeskrivliga!
Jag vet att jag skrivit en massa när jag var tillsammans med mitt EX, men de är inget i jämnfört med detta!
Finns inte många i världen som förstår vad vi känner, då vi knappt förstår det själva.
De är bara så rätt inom en!
Man avbryter/avslutar meningar, säger samma saker exakt samma tidpunkt, Kan endast koppla av med personen i närheten, De finns hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva, men de skulle bli ett lååångt inlägg och säker berätta det om o om igen!
Så för er som tycker att man ska vänta, att det är sjukt att förlova sig redan, att det bara är en kort romans , att vi är omaka par, att vi inte kan ge varandra något pga att de är några år mellan oss, att man måste lära känna en person innan man gör en sådan sak, att de e känslor som alla andra med har, att vi bara håller ihop för att vi känner oss " nere" pga av våra ex. Att de aldrig kommer hålla pga att vi förlovade oss så snabbt!
De är ert problem, väldigt sorgligt om ni tänker och känner så. Är det för att ni inte själva är lyckliga? Att ni inte hittat den rätte? Avundsjuka?
Något måste det ju vara!
Vi är lyckliga tillsammans och det är huvudsaken! Kan inte bli mer lycklig!
Mårten är Han med stort H, så enkelt är det bara!!
Jag älskar dig Mårten Svensson! Du är mitt liv!!
Trackback