En cider och minne!
Här sitter jag i min ensamhet.
De stora killarna är hos Nicklas denna helgen och lilla söta Miliax är hos sin pappa ikväll/natt.
Massa minne som kommer, när livet var enkelt att leva, när jag kunde känna mig säker, när jag kunde känna allt jag är rädd för nu!
När skratten kom omvartannat, men nu då?
Är det dags? Dags att släppa taget?
Nej, jag har för mycket kärlek för dig kvar!
Glöm de, aldrig- de är självdestruktivt!!
Jag vet bara inte hur jag ska tackla allt detta, vill så gärna berätta sanningen, men vad gör de för nytta?
Vill ställa krav som får MIG att må bra, men det kan jag inte...
JAG vill må bra, JAG vill kunna tänka på mig själv någongång.
JAG vill känna mig behövd, JAG vill få stöd och hjälp när jag behöver det.
Men alla tror att jag är den starka Emma, Emma som aldrig gråter.
Emma som klarar allt.
Ja de kanske jag gör, men även jag kan vara och bli svag ibland det är då jag behöver er som bäst!
Jag vet inte hur länge jag orkar, hur länge vill jag?
Så länge mitt hjärta slår, ja iallafall inte nu!
Så enkelt är det!!
De finns en lösning på allting, de måste finnas det! :'(
VARFÖR kan man inte radera känslor mellanåt, och bara göra något annat!
Trackback