MORGONSTJÄRNAN

Satt hela kvällen igår och gjorde planeringar, läste, läste, läste, skrev ner nummer mm. 

För så som de har blivit här hemma är inte acceptabelt, utan nu blir de stor jobb alltid.

Inser ju dock att jag får sätta mina behov, mina intresse, min fritid åt sidan och det hatar jag så enormt mycket!

 

Jag måste få ordning på detta, de måste ske snart, men med denna planeringen så är vi iallafall en bit på vägen.

 

Jag får köra detta racet själv då de finns de som inte vill eller bryr sig, inte ser de negativa som händer om de inte är samma på alla ställe, att ge mig all skuld och ansvar!

Jag är så trött på denna personen, är inte värd ett skit för mig!

Och läser du detta, ja du vet nog att det är dig jag pratar om!

 

 

De finns människor i mitt liv som jag älskar , som jag bryr mig om, och som bryr sig om mig.

Speciellt finns de 1, och de vet denna personen om! <3

Jag har en del klart för mig, men sen vet jag inte hur jag ska gå vidare till nästa steg, de krävs så enormt mycket jobb med detta, då man förlorat flera år på detta. När alla andra bygger upp detta, så har vi levt ett helvete, som vi nu får ta hand om!

Och att göra detta själv gör väl mig både starkare och svagare på samma gång.

Jag vet att när allt detta är över , kan jag stå på andra sidan och titta och säga " Fan vad bra jag är, jag lyckades."

Men just nu när de är som tuffast känner jag mig mest som en liten myra rädd för hela världen som jobbar konstant utan paus, alla kamper, allt man tappar och får plocka upp igen, för att på nytt försöka om och om igen.... Och ändå känns det som att man inte kommer någonstans alls, som att man står still på en klippa och bara väntar på att vinden ska ta tag i mig och lyfta mig som om jag hade vingar!

 

Jag är inte bara Mamma, jag är Emma med, jag har känslor, jag har en gräns jag med, jag är inte mer än människa, men jag försöker göra underverk just nu annars kommer jag förlora allt, och det vägrar jag!